iamalexandra

Har läst ut tredje boken av Jo Nesbö i dag om antihjälten Harry Hole. Väldigt bra deckare. Nesbö har verkligen en förmåga att bygga upp en läskig historia och veckla in den så man inte kan gissa sig till slutet. Gillar det! Uppskattar även att Hole inte är den vanliga typen av hjälte där allt är lätt och smärtfritt. Han har ett liv, ett tufft sådant med många ärr. Han är en människa.

Annars har helgen bjudit på lite fest igår med paketlek och sedan utgång där ett par spelade, dem var väldigt duktiga och spelade blandad bra musik. Fredagen satt jag hemma, åt lite och kände mig lite låg. Efter tio fick jag ett mess där C undrade om jag ville komma på besök, vilket jag självklart ville. Så blev massa kortspel, cola och väldigt god snickerskaka som M hade bakat. Var inte hemma förrän kl.3. Blir bortskämd med allt detta sällskap, men det gör inget :-P Har känt mig ganska låg i helgen så glad att jag inte behövt vara själv alltför mycket...

På tal om sällskap så kom E på fikabesök idag. Vi satt och pratade ett bra tag. Träffas ju inte så mycket längre men snart ska vi umgås rejält en helt helg, för vi ska på spa. Ska bli underbart!

Nu är det sovdags.
Önskar er en bra vecka!
godnatt

Har flera gånger stött på boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein men inte läst den förrän nu. Titeln har intresserat mig samtidigt som den avskräckt mig. Men nu har jag gjort det i alla fall, jag har läst den. Inget jag ångrar men kan inte säga att den gjorde mig glad direkt. Heberlein har skrivit om sitt liv, sin sjukdom, bipolär typ 2 (förut kallad manodepressivitet). Hon har beskrivit sina höga stunder och sina låga, de stunder hon inte orkar ta sig ur sängen och dem då hon inte sovit på flera dagar. Det är en väldigt utlämnande bok samtidigt som den ger oss stöd och hopp, man är inte ensam.

Heberlein skriver både rakt och ärligt om sina problem. Hon har mycket intressanta diskussioner om livet, självmord, lycka, psykisk ohälsa och kärlek. Det läskiga är att det finns delar som jag känner igen mig i... I boken finns det dessutom så många fina, bra och välsagda saker... 

                    Jag är så ledsen. Det känns som om jag är fylld av tårar,
                    som om det håller på att rinna över, som om jag är på väg 
                    att lösas upp, som om mina konturer blir allt diffusare. 
                    Vatten. Jag kommer att dö drunkningsdöden inifrån, mina 
                    inre organ kommer att dränkas i alla tårar som inte får komma
                    ut om jag inte snart kan gråta. (s.48)

                    Såpbubblor. Som såpbubblor är den, lyckan. Skimrande, 
                    ouppnåelig, så vacker och så skör. Den går sönder så lätt,lyckan.
                    Kanske är den ändå inte mycket att ha, lyckan. Det är inte 
                    mycket den tål. Lyckan. Jag vet inte. Jag är inte van vid att vara
                    lycklig. Det skulle inte kännas bekvämt. Ibland misstänker jag 
                    att jag fortsätter vara olycklig - misslycklig - också för att det 
                    är tryggt. Det där nederlaget är något jag kan. Något jag känner
                    igen. En kär gammal vän. Tryggt. (s.149)

Men nu måste jag sluta vältra mig i denna ångestbok för nu är det snart dags för personalfest på jobbet. Vi ska laga taco, dricka lite vin och spela julklappsspelet, mysigt.

trevlig helg!
xoxo Alexandra