Vet att du är nära, 
ändå börjar hjärtat rusa. 
Vet att du älskar mig, 
ändå får jag svårt att andas. 
Vet att du bara är ett stenkast bort, 
ändå känner jag mig övergiven. 
Vet, och ändå, 
ångest och ensamhet, 
helt i onödan. 
 

Kärlek, dikter, ensamhet, ångest,
Kan tycka att det inte borde göra ont längre. Men det gör det. Får ont i magen när jag ser dig, hör dig. Borde inte, men känner mig undanskuffad, mindre värd än sopor...
Hoppas Tommy hör av sig och vill umgås snart, det hjälper ❤️
 

 
Hör dina fotsteg. 
Uppför trappan, mot min dörr. 
Mitt hjärta stannar. 
Stegen fortsätter förbi, utan att tveka. 
Hör dina fotsteg. 
Borde inte göra ont, borde inte vara så här. 
Men vägrar böja mig, vägrar ta mer. 
Hålet i magen växer. 
Hör dina steg och höjer ljudet, vill inte höra. 
 

 
Kärlek, Oro, familjen, ångest,
Flyttat klart, sista var förrådet samt en tapetvåd och det fixade mamma, Conny och jag idag. Bara att packa upp allt. Har iaf blivit bättre. Igår var Tommy och jag hos mamma och Conny i stugan. Kerstin var där. Kul att träffa henne.
 
Men annars har jag  känt mig låg sista dagarna. Ikväll bara ligger jag på soffan...och efter förrådet tog jag en tupplur. Trött. Hängig. Deppig. Tror detta med pappa har påverkat mig mer än jag tror och önskar. Klarar inte att vara ensam...brukar bli piggare när jag är med Tommy. Hoppas vi kan göra nåt imorgon. Vi har suttit på verandan flera kvällar. Han har även varit här och druckit kaffe och käkat jordgubbar. Sista två kvällarna har vi avslutat med en biltur, Fia har varit med också. Igår körde vi ut till Fyrudden. Såg två rävar, en katt samt ett vildsvin. Det stod bara några meter ifrån oss på vägen, stort typ 100kg, tur Tommy körde lugnt för se det ville man inte krocka med. Har aldrig sett något på så nära håll. 
 
Jaja. Hoppas på en bättre dag imorgon... 
 

 
Sommar, en tid för optimism. 
Alla ska känna glädje, 
kärlek och tacksamhet. 
Sommar, en tid för sol och bad. 
Alla ska vara snygga, 
smala och glada. 
Sommar...blir inte alltid som man tänkt sig... 
 

 
Bilpromenad, Djurtur, Flytta, Sommarlov, ensamhet, trött, ångest,
Igår var en jobbig dag. Började tänka på jobbet, på situationer, på vad som ska hända direkt på morgonen. Kände mig stressad och full av ångest hela förmiddagen. Varit så idag också. Så mycket oro... Gått ifrån ett par gånger bara för att vandra runt och andas, försöka kontrollera mig själv...Inte det lättaste.
 

 
Det pockar på min uppmärksamhet. 
Sveper in som en vind.
Växer i styrka.
Blir en hel storm.
Var gång blir jag överrumplad. 
Förstår inte vad som händer.
Blir slagen till marken.
Gråtande faller jag i bitar.
Kämpar för att andas.
Försöker ta mig samman.
Samla ihop mitt patetiska jag och fortsätta.
Fortsätta överleva livet...
 

Psykbryt, ensamhet, mår skit, ångest,

 
Broken.
Life has given me a beating. 
No worse than anyone else. 
But I'm weak.
So I broke and shattered into pieces.
I've lost my belief. 
I've lost myself.
Broken.
 

Psykbryt, Trasig, bussdikter, dikter, ångest,
Vet inte vad som hände. Allt var okej. Låg i sängen och läste. Gick till centrum, åt lunch, läste, fikade med mamma och Conny. Gjorde lite ärenden och sen fick jag skjuts hem av pappa. Det hände när jag kom hem. Kände hur jag sjönk. Det hände inget. Pratade inte med nån. Tänkte inte på nåt speciellt. Jag bara sjönk. Som en sten. I ett stort mörkt hav.
 
Sov en stund på soffan. Drack vin. Åt mat. Åt choklad. Ingen fara med mig. Men jag sjönk, det hände fort  och jag vet inte varför... 
 
 
ur "New Moon". Tycker Bella Swan har en poäng. Hemsk sådan men ändå en poäng.
 
 
New Moon, citat, ensamhet, höstlov, ångest,
Finns en sådan dubbelhet i mina känslor...
 
När jag är ensam tänker jag så mycket så borde umgås mer med folk, vänner, men blotta tanken ger mig ångest. Umgås bara med familjen, ja och jobbet förstås. Igår fikade jag med familjen men var hemma redan vid 12. Dagen blir lång då så vid tre gav jag mig ut på en cykeltur på banvallen i den lummiga grönskan, härligt. Sen tog jag lunch i centrum för att komma ut lite. Satt ensam med min bok, tekopp och en bit smörgåstårta.
 
Alltså jag kan självklart umgås med folk och bete mig normalt. Men det tar på krafterna...Kan också se skillnad på hur jag mår, jag är inte deppig, jag är trött, fruktansvärt trött... Och nu är helgen slut och ännu en vecka står inför dörren...
 

 
Ensamheten tär på mig.
Ensamheten skyddar mig.
Ensamheten är för ensam.
Finns ingen ork till att vara social.
Vill vara ensam...
Vill inte vara ensam...!
 

 
Livet.
En lång rad av år, månader, veckor, timmar, minuter och sekunder.
En mängd tankar, samtal, beslut och funderingar.
Glädje kan man dela med vem som helst.
Men sorg behöver man få dela med någon speciell...
 

 
dikter, ensamhet, helgen, vänskap,

 
Trött. Vill sova. 
Vågar inte blunda för då tar tusen tankar över min hjärna. 
Tankar jag inte orkar tänka för de trycker ner mig i mörkret.
Trycker mig ner i det mörka hålet där ens jag ger upp och dör.
Trött. Överlämnar mig. 
Godnatt.
 

bussdikter, dikter, ensamhet, ångest,

 
Tystnaden låter för mycket.
Ljud skjuts mot mig som ur en kanon.
Studsar mot väggar och tak.
Fortsätter inuti mig, vibrerar, darrar.
Behöver ljudlöshet, enskildhet.
Tystnaden låter för mycket.
 

bussdikter, dikter,
 

 
En kram.
Jag önskade...
Hoppades...
Jag trodde verkligen att du skulle komma.
En kram.
Jag önskar...
Vill ha...
Jag behöver verkligen hjälp av någon, av dig.
En kram.
Jag behöver en kram.
 

bussdikter, dikter, ensamhet,
Om 38min är det fredag, ska bli skönt. Jag är så trött. En trötthet som inte sömn rår på. En trötthet jag inte vet hur jag ska bli av med. Varit en tung vecka, igen. Blir så ledsen av allt jag ser....
 

 
Fäller en tår av vanmakt,
önskar jag kunde göra mer. 
Tårar rinner av en känsla
av ständiga misslyckanden.
Gråten gör mig ännu tröttare 
och jag fylls av hopplöshet. 
Önskar bli räddad ur denna 
långa vistelse i den svarta brunnen... 
 

 
#skolanförst, dikter, ensamhet, lärare, ångest,
 

 
Oron lever inom mig, känns som bubblor i mitt blod.
Ångesten som en ständig sten i magen, sköljer ibland över mig som vågor på ett mörkt hav.
Glädjen som jag försöker fokusera på, känna, hålla kvar, blir kvävd av det svarta.
Dimman som lurar i utkanten kan vara allt från vit till svart, men den finns där alltid, redo att svepa in och svälja allt i sin väg...
 

 
Oro, bussdikter, dikter, ensamhet, ångest,

 
Försökt stänga av hjärnan idag,
det gick inte så bra.
Men att känna solen värma min hud,
höra vinden blåsa i träden, hjälper.
Att ligga på gräsmattan,
att leva sig in i boken man läser, underlättar.
Att flyta runt i det ljumma vattnet,
doppa huvudet och höra plasket, tröstar.
Men att stänga av hjärnan,
det gick inte så bra idag,
men bättre än igår...
 

 
dikter, ensamhet, ångest,
Trodde jag hade skrivit denna här redan men tydligen inte. Den har legat i mobilen sen i våras och väntat. Nu är det dags... 
 

 
Du duger inte, viskar natten.
Du förtjänar att vara ensam, suckar vinden.
Rösten i mig vill protestera men orkar inte.
Hjärtat vill att någon försvarar det mot rösterna.
Kroppen litar inte på någon utan önskar försvinna...
.

 
 
 
 
dikter, ensamhet,
 

 
Sommar.
Innebär sol, bad, ljusa kvällar och ett glatt sinne.
Det är vad som förväntas, vad som krävs.
Det som krävs för att få vara med i sommargänget.
Sommar.
Vill känna dess frihet och glädje i mitt blod.
Önskar ett ljust hjärta och en tyst hjärna.
Precis som alla andra, som de i sommargänget.
Sommar.
Nån gång hoppas jag få uppleva en sommar utan mörker, utan smärta, utan tårar....nån gång...
Sommar.
 

 
 
dikter, ångest,

 
Ensamheten har skapat en mur runt mig.
Stora svarta stenar har byggt den tjock och hållbar.
För varje grym kommentar, svek och olycka blir muren allt högre.
Några har lyckats rista och skaka den,
men än så länge står den stadigt.
Den håller mig inlåst, trygg och säker.
Vad jag önskar att någon krossade denna kvävande mur...
 

dikter,

 
 
Tröttheten kommer över mig.
Den sänker sig som ett grått moln
tungt av regn över mina axlar.
Längtar efter ljus och lycka.
Längtar efter livet...
 
 

dikter,

 
längtar
efter din röst, hand och kropp
saknar
dina tröstande ord och kramar
älskar
dig och oss tillsammans
olikheter
som dock aldrig kan bli likheter
förstår
att det aldrig kan bli vi två
smärtan
skär i hjärta och själ
i evighet
förblir du min kära vän
ringer
när jag orkar höra din röst och gråten upphört
 

dikter,

 
tankar, går i cirklar i mörkret
vägrar ge upp
släpper inte taget
hjärnan, inuti mitt huvud
samarbetar med djävulen
inte mitt hjärta
sömn, snälla kom
och stanna vid min sida...
 

 
dikter,
 

 
Ibland behövs det inte så mycket
för att få mörkret att skingras lite.
Ett leende, ett ord, en gest
kan ha stor betydelse för en ensam själ.
Så bjud på det du har,
kanske ger du någon orken
att fortsätta ytterligare en dag.
 

bussdikter, dikter,