nr.33.
0kommentarer
Oron lever inom mig, känns som bubblor i mitt blod.
Ångesten som en ständig sten i magen, sköljer ibland över mig som vågor på ett mörkt hav.
Glädjen som jag försöker fokusera på, känna, hålla kvar, blir kvävd av det svarta.
Dimman som lurar i utkanten kan vara allt från vit till svart, men den finns där alltid, redo att svepa in och svälja allt i sin väg...
Oro,
bussdikter,
dikter,
ensamhet,
ångest,
Kommentera