Paulo Coelho

0kommentarer

I fredags bestämde jag mig för att åka hem redan kl.13 (när jag faktiskt slutar och inte två timmar senare). Jag började med ett tripp till biblioteket där jag lånade några böcker. Letade i pocketstället efter en deckare när jag fick syn på en av Paolo Coelhos böcker "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Har försökt läsa en av hans böcker förut och tyckte bara att den kändes svår och oförståelig, men något med titeln fick mig att låna den i alla fall. När jag gick ut genom dörren slog jag upp boken och läste första meningen. Sedan gick jag läsandes till cafét, lade bara ifrån mig boken för att beställa sedan fortsatte jag. Boken grep verkligen tag i mig, så pass att jag dagen efter köpte mig ett ex...
 
Den handlar om en man och en kvinna som känt varandra sedan barndomen men där mannen lämnade byn där de växte upp för att uppleva mer. De håller kontakten med sporadiska brev men så helt plötsligt bjuder han in henne till ett föredrag han ska hålla. Hon lever ett stillsamt, inrutat liv och är rädd för att gå utanför sin bekvämlighetszon men så åker hon och möter honom i alla fall... En riktigt djup vänskaps- och kärlekshistoria.
 
Språket i boken är underbart och det känns som att författaren vägt orden på guldvåg för att få dem orden som betyder mest. Boken är som en dikt. "Jag ska glömma landsvägarna, bergen och ängarna i mina drömmar - drömmar som var mina egna, men som jag inte visste om att jag hade." (s.13)
 
Coelho skriver mycket om religion och andlighet. Ibland kan jag tycka att han förenklar saker och ting i livet, som att bara man ändrar en tanke ändrar sig hela livet vilket man klarar att göra på typ ingen tid alls. Har lite svårt för sånt för tankar, känslor och idéer tar tid att ändra på... Boken tar upp alla möjliga filosofiska frågor och problem, mycket tänkvärd.
 
En bra bok var det i alla fall och jag kommer helt klart att ge hans andra böcker en ny chans. Nån som läst något något av Coelho som ni kan rekommendera?
 
Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät
Paulo Coelho, vid floden piedra satte jag mig ned och grät,

Kommentera

Publiceras ej