Äntligen utläst
0kommentarer
Det är inte ofta som jag ger upp när det gäller böcker. Några har jag läst några sidor i och konstaterat att dem inte var för mig, men för det mesta så avslutar jag det jag påbörjat. Nu har jag precis läst ut Vi måste tala om Kevin av Lionel Shriver. Hon har skrivit en mycket intressant och otäck bok om ett barn som inte är som andra och är inblandad i olyckor samt konstiga händerlser under hela sin uppväxt. Det hela kulminerar med att han har ihjäl sju klasskamrater.
Boken är jättebra och jag ville inte sluta läsa den, men jag tycker det var tung läsning samtidigt som den var lite svårläst . Hon ger bra exempel på pojkens beteenden, men istället för ett så ger hon hundra exempel. Dessutom är boken uppbyggd på brev som Eva, Kevins mor, skriver till sin make, vilket blir märkligt att läsa i längden. Dessa saker gjorde att det tog tid att läsa boken, när jag i vanliga fall borde hunnit 50 sidor blev det bara hälften. Trots detta är det en mycket läsvärd bok, man får sig många tankeställare, dels i hur man själv diskuterar, fördömer och drar slutsatser. Men även i hur samhället fungerar och dömer dem som inte är som det normerna säger att man ska vara, t.ex. hur en mor ska vara och känna.
Nu har jag övergått till något lite mer lättläst och lättsmält, nämligen en deckare av Jonas Moström. Har tidigare läst Rymd utan stjärnor som jag blev mycket förtjust i, därför har jag nu lånat ytterligare två böcker från en kollega. Har läst ca100sidor i Hjärtats mörker. Moströms böcker griper tag i läsaren på två sätt, man vill få reda på vem mördaren är samt så är personerna i boken väldigt mänskliga och man vill veta allt som händer i deras liv.
Blir att måla ett lager nagellack till för att sedan lägga mig och läsa i boken.
godnatt säger hon som konstaterat att idag borde hon legat kvar i sängen...
Boken är jättebra och jag ville inte sluta läsa den, men jag tycker det var tung läsning samtidigt som den var lite svårläst . Hon ger bra exempel på pojkens beteenden, men istället för ett så ger hon hundra exempel. Dessutom är boken uppbyggd på brev som Eva, Kevins mor, skriver till sin make, vilket blir märkligt att läsa i längden. Dessa saker gjorde att det tog tid att läsa boken, när jag i vanliga fall borde hunnit 50 sidor blev det bara hälften. Trots detta är det en mycket läsvärd bok, man får sig många tankeställare, dels i hur man själv diskuterar, fördömer och drar slutsatser. Men även i hur samhället fungerar och dömer dem som inte är som det normerna säger att man ska vara, t.ex. hur en mor ska vara och känna.
Nu har jag övergått till något lite mer lättläst och lättsmält, nämligen en deckare av Jonas Moström. Har tidigare läst Rymd utan stjärnor som jag blev mycket förtjust i, därför har jag nu lånat ytterligare två böcker från en kollega. Har läst ca100sidor i Hjärtats mörker. Moströms böcker griper tag i läsaren på två sätt, man vill få reda på vem mördaren är samt så är personerna i boken väldigt mänskliga och man vill veta allt som händer i deras liv.
Blir att måla ett lager nagellack till för att sedan lägga mig och läsa i boken.
godnatt säger hon som konstaterat att idag borde hon legat kvar i sängen...
Kommentera