Tiden går sjukt fort och det är bara sex vanliga skoldagar kvar innan elevernas sommarlov.
 
Den här veckan har varit tuff. Oro, haft ångest och så tog ett utbrott den lilla energi jag hade kvar. Efter lektionerna låg jag på soffan på jobbet och grät, pratade med en kollega, läste och sedan var det dags för kulturkväll. Helt ärligt förstår jag inte hur jag överhuvudtaget orkar stå och ännu mindre faktiskt le och vara trevlig. Mirakel kan tydligen ske. Förra årets kulturkväll var också en katastrof för mig, hade haft ett långt samtal med en förälder som skyllde massa saker på mig, väldigt jobbigt. Då grät jag i köket en stund, första gången framför kollegor... Nåja, själva kulturkvällen var jättetrevlig, elever uppträdde med sång och dans, det var stationer med tipspromenad, memory mm. Temat för kvällen och året är författare.
 
Resten av veckan knallade på. I torsdags var vi i naturrutan och grävde upp saker som legat i jorden i fem månader. Var intressant, visste inte att bananskal blir tunt som papper och beiget innan det bryts ner helt.
 
Sov bort det mesta av fredagen men så igår var jag till stan, inte varit sen sportlovet. Träffade Filip, Erik och Jens för lunch, thaibuffé, mums. Sedan blev det fika med Johan, mums igen. Roligt att träffa dem och speciellt lille Erik är ett riktigt gladpiller. Behövde verkligen det.
 
 Kallar denna bild, bebis vs vattenmelonen och vattenmelonen vann. Haha hela Erik, stolen och duken var rödfläckiga och blöta. Men gott var det!
 
 Svårt att se kanske men när Johan och jag fikade tog jag minisaker, biskvi och chokladtarte, som båda fick plats på ett litet tefat. Goda och söta. Vi hade ett bra samtal, kändes skönt att träffa honom och se att han mår bra.
 
Efter ett par timmar ensam på stan åkte jag hem. Bra dag!
Jobbet, Kulturkväll, familjen, stress, ångest,
Finns en sådan dubbelhet i mina känslor...
 
När jag är ensam tänker jag så mycket så borde umgås mer med folk, vänner, men blotta tanken ger mig ångest. Umgås bara med familjen, ja och jobbet förstås. Igår fikade jag med familjen men var hemma redan vid 12. Dagen blir lång då så vid tre gav jag mig ut på en cykeltur på banvallen i den lummiga grönskan, härligt. Sen tog jag lunch i centrum för att komma ut lite. Satt ensam med min bok, tekopp och en bit smörgåstårta.
 
Alltså jag kan självklart umgås med folk och bete mig normalt. Men det tar på krafterna...Kan också se skillnad på hur jag mår, jag är inte deppig, jag är trött, fruktansvärt trött... Och nu är helgen slut och ännu en vecka står inför dörren...
 

 
Ensamheten tär på mig.
Ensamheten skyddar mig.
Ensamheten är för ensam.
Finns ingen ork till att vara social.
Vill vara ensam...
Vill inte vara ensam...!
 

 
Livet.
En lång rad av år, månader, veckor, timmar, minuter och sekunder.
En mängd tankar, samtal, beslut och funderingar.
Glädje kan man dela med vem som helst.
Men sorg behöver man få dela med någon speciell...
 

 
dikter, ensamhet, helgen, vänskap,
Som vuxen drömmer jag sällan mardrömmar. Inte riktiga iaf utan mer lätta mardrömmar där tänderna krasar sönder och ramlar ut eller nåt. Men i förrgår natt hade jag en riktig och den var allvarligt skruvad och absurd.
 
Miljön var lite walking dead, som inne i en stad men ändå inte med tomma hus, sand och konstiga byggnader. Fanns inga människor förutom vår grupp som flydde för livet. Vi gömde oss i övergivna hus, lagerlokaler och gamla fabriker, gick ner i trappor med tomma rum åt alla håll, fönster och halvväggar. De som jagade oss var typ människor men kannibaler, tror de hade vampyrtänder. Vi sov några timmar på ett kallt cementgolv och så bar det iväg igen.
 
Fienden var oss hack i häl när vi en kväll kom till ett öde hus uppe på ett berg, såg precis ut som mormor och morfars hus invändigt. Vi gick upp på övervåningen. Vi försökte fly genom balkongen men det var för högt och fienden flög runt och hotade oss. 
 
Därinne hittade vi förpackningar med yoghurt. Sedan upptäckte vi att yoghurten var gjord av människor, kor och råttor (tror en av fienden bytte sida, var inne med oss och berättade det). De flesta tyckte det var äckligt och vägrade äta men några av oss åt. Då märker vi att när man ätit mycket yoghurt så gör den att man kan flyga, bara man höjer armarna som stålmannen. Vi diskuterade om vi kunde fly ifrån fienden genom att flyga ifrån dem. Vi provflög lite inne. Men vi visste inte hur länge och mycket man kunde flyga, eller om vi kunde bära med oss de andra, så vi vågade inte kasta oss ut i mörkret.
 
Nästa dag hade jag bestämt mig för att äta mer yoghurt och fatta mod och packa med mig de andra och flyga iväg. Helt plötsligt är två av mina kollegor med i gruppen och den ena säger (lite typiskt henne), men det kanske inte är du som ska få äta och flyga idag eftersom du inte vågade igår. Sen vaknade jag.
 
Vissa saker är lätta att tyda. Busskompis sa att just att flyga brukar betyda att man är fri och glad vilket jag inte riktigt känner stämmer. Men han kom även fram till att drömmen var dubbel, jagad och att flyga. Har någon en förklaring så varsågoda!
 
Drömde även att jag skulle hem till en jag känner men hittade inte. Jag gick och gick, det var mörkt, små grusvägar och korsningar överallt. Hände mer men minns inte. Denna dröm känns dock lättare att förstå. Jaja, lycka till att tolka min twistade hjärna.
drömmar, ensamhet, sorg,
12 maj 2016 begravdes Hans Lennart Alexander Svensson. Det var ett litet följe som tog farväl i kapellet. Det var en fin och intim gudstjänst.
 
 
Efteråt blev det kaffe hos mormor. Vi skålade i whiskey för morfar på hans whiskeybänk.
 
Efter några timmar träffades de flesta av oss igen för middag i centrum. Sedan åkte vi och tittade på graven som nu var övertäckt... Blev en liten stund tillsammans på mormors altan innan kylan kom. 
❤ Farväl morfar ❤
Begravning, Farväl, Gravplats, Kapell, familjen, sorg,
Drömde i natt att vi skulle begrava morfar. Mamma och moster hade lagt i ett täcke med gammalt påslakan i kistan. När jag frågade varför sa de att det var hans favorittäcke. Var en fin dröm även om jag vaknade och var ledsen.
 
Idag har det varit en tuff dag på jobbet, inte med eleverna utan med mig själv. För mycket och dessutom begravning imorgon... Har flera gånger fått gå undan och andas bort ångesten (på vippen panikångest)...
 
Plötsligt låg det en sak på mitt skrivbord. En snäll kollega som ville visa att hon tänker på mig. 
 
 
Blev rörd. Kunde inte prata med henne för då började jag gråta så skickade ett sms och tackade. Värmer i ett slitet hjärta ❤ 
En liten bok om sorg och saknad, drömmar, ensamhet, sorg, vänskap,
Vill verkligen inte. Förstår inte hur jag ska klara det. Men det måste gå.
 
Var och beställde blommor igår. Gick hyfsat tills hon frågade vad det skulle stå på buketten. Vet inte mumlade jag. Så gav hon exempel, Vila i frid, Tack för allt...tur jag hade solglasögon. Sa att jag behövde tänka lite, så efter en stund kunde jag få fram, Tack morfar! /Alexandra. Önskar veckan var slut... 
ensamhet, sorg, trött,
Ibland, ganska ofta faktiskt, vill jag bara ge upp. Lägga mig ner och vägra resa mig. Handlar inte bara om sorg utan om en lååång period av för mycket. För mycket arbete, för tunga dagar, för mycket dåliga tankar, för lite stöttning, för mycket ensamhet och framförallt en väldigt stor trötthet. 
 
Men jag gör det inte. Går på solidaritet och pliktkänsla. Men mår skit under tiden. Undrar ibland varför jag inte säger ifrån men konstaterar sorgligt att jag tänker att jag inte förtjänar bättre, att det är bättre att jag mår skit än att någon annan gör det. 
 
Jaja. Skitsamma. I lördags bjöd jag mormor på fika i centrum. Tyckte hon behövde komma ut lite. Gick lite i affärer också så hon köpte sig en ny jacka och så blev det te och smörgås hon henne. Trevligt ❤ Idag var mamma, moster, mormor och jag på restaurang och åt middag. Har hon inte gjort på flera år för morfar tyckte det var jobbigt med mycket folk pga sin parkinson. 
 
Är jobbigt att umgås men samtidigt känns det bra....
Godnatt 
Parkinsons, ensamhet, trött, ångest,
I tisdags blev det ännu en Stockholmsresa men denna gång med jobbet. 4.20 ringde klockan och 5.10 var vi på väg med bil till stan och så tåg till huvudstaden. Där blev det tunnelbana ut till Kista för att delta i årets SETT-mässa. 
 
 
Det blev 4 föreläsningar och så massa tid på själva mässan där det var fullt av montrar. Hela mässan handlar om digital teknik i skolan. Jag hade förväntat mig handfasta tips, så här arbetar du med en dator. Men det blev mer, det här är vårt projekt.
 
På kvällen blev det god mat på den italienska restaurangen Hantverkaren. Jag åt tagliatelle med kalventrécote, champinjoner och tryffelkräm och sedan en chokladfoundant med pistageglass, supergott!
 
 
Var en trevlig resa, skönt att komma bort lite, men också jobbigt. Visst var det intressant men tror att en vanlig läromedelsmässa hade gett lika mycket. Kanske bara behöver justera mina förväntningar till nästa gång.
#skolanförst, Digital teknik, Kompetensutveckling, Restaurang Hantverkaren, skola,