Tänker att nu är det slut på skit nu kommer saker gå bättre. Men så händer nåt nytt och man sjunker ner igen. Nu är jag nere. Tur jag har Tommy så jag slipper vara själv så mycket för det är inte nyttigt för mig.
Denna gång är det jobbet. Blev en liten chock, överrumplad, trodde inte de föräldrarna skulle göra och säga så här. Men det är ingen fara. Jag bara sjönk, ganska djupt. Vet att jag är känslig. Men en kollega sa att hon har inte orkat utan gått hem, en sa att det var en rejäl käftsmäll. Och mitt i alla känslor ska man orka gå in i klassrummet och vara sig själv, köra sitt skådespel och vara en bra lärare. Det är inte lätt. Det är nog nästan det jobbigaste när man inte mår bra....men bara att fortsätta...ytterligare en gång...
Oro,
stress,
stressad lärare,
ångest,