Det var mycket jag tänkte att jag skulle göra den här veckan, dammsuga, damma, tvätta, diska, städa badrummet, sy upp nya gardinerna osv. Kan säga att det har inte riktigt blivit så. Jag har varit...bara varit...och det har varit superskönt.
Måndagen började nästintill perfekt. Vaknade av mig själv utan väckarklocka, låg kvar i sängen, sträckte på mig och läste en kvart innna jag gick upp. Jag tittade lite på tv innan jag klädde på mig och tog en promenad i skogen. Solen sken genom träden lite här och var, de gula och röda löven låg på stigen, var jätteskönt. Väl hemkommen blev det en stor frukost med ett glas nygjord juice. Sedan läste jag, tittade på tv och bara njöt av ledigheten. Så har veckan fortsatt. Både låter och känns som väldigt mycket lathet från min sida, men det är välbehövligt, att 'panika' är jobbigt.
Alla måsten som finns behöver läggas åt sidan emellanåt. Inte lätt men verkligen ett måste. Problemet är dock att jag försöker men allt det ligger bak i mitt huvud och spökar. Ibland blir det för mycket, för mycket saker jag inte kan släppa, som jag oroar mig för, som ligger där och gror till stora problem som förföljer mig...japp, jag är normal :-P Läste nedanstående i "Godnatt, finaste" av Dorothy Koomson idag, ska tänka på det nästa gång det känns tungt, andas...
"Jag knyter händerna så hårt att naglarna gräver sig in i
handflatorna och blundar för att hejda paniken. Andas.
Det enda jag behöver göra är att stå här och andas.
Det ordnar sig, det fixar sig, bara jag kan andas."
