Tog sex dygn innan Tommy fick lämna sjukhuset och jag var där varje dag och hälsade på. Fredag och söndag var mamma och Conny med så då åkte jag bil. Sen blev det buss. Mycket buss. Cirka tre från jobbet och hos Tommy runt kvart över fyra halv fem och så hem halv sju eller halv åtta. Jobbigt men mådde bättre av att vara där än hemma själv. Redan i tisdags var jag helt slut så gjorde en planering och sa att jag kanske inte skulle komma på onsdagen och när jag var hemma kvart i nio på kvällen bestämde jag mig för att stanna hemma.
Jag sov många timmar och var sedan hos Tommy kvart över tolv tills Conny kom och hämtade oss halv tre. Var på apoteket länge för att försöka fixa alla mediciner och trots det hade en läkare skrivit ut fel så jag var tvungen att ta apoteket hemma med. Var mycket strul på hans avdelning. De hämtade patienter till röntgen fel dag, glömde ge medicin och gav den för sent. Fy.
Det är i alla fall skönt att ha honom hemma. Samtidigt som jag är mer orolig nu. På sjukhuset hade de ju koll på honom hela tiden, nu kan han ju typ dö utan att vi märker det på flera timmar!...! Usch för sjukdomar och skit.
Vet att han mår dåligt och är trött, inte konstigt alls. Problemet är att jag också mår dåligt och är trött. Sover väldigt mycket och är ledsen och orolig. På jobbet har jag mest stängt in mig i klassrummet för att orka ha lektionerna och slippa prata så mycket om det. Men det sliter... Och det tillsammans med nationella prov, skriva iup:er, ha utvecklingssamtal, sitta på möten och ha lektioner blir liksom för mycket... Bara för mycket...
Men idag är det första dagen på påsklovet, Tommy mår hyfsat, solen skiner och jag ligger på soffan med en bok. Helt ok dag.
Sjukdom,
Sjukhus,
stressad lärare,
ångest,
