"Torka aldrig tårar utan handskar"
0kommentarer
Efter att ha fått vänta på del tre har jag nu läst Jonas Gardells triologi "Torka aldrig tårar utan handskar - del.1. - kärleken, del.2.- sjukdomen, del.3.-döden". Dessa böcker kommer räknas som svenska klassiker ihop med Moberg och Strindberg.
Jag har skrivit om Gardells böcker förut här. Men nu har jag alltså läst ut sista boken i triologin och måste säga att böckerna har påverkat mig otroligt mycket, på gott och ont. Hade verkligen ingen aning om att man så sent som på 80-talet var så fruktansvärt rädda för homosexualiteten så att t.ex. läkare vägrade behandla en. Inte heller har jag förstått hysterin kring HIV:s intågande i Sverige. Gardells beskrivning av hur sjuka män dör ensamma på sjukhuset utan mänsklig beröring pga rädslan att smittas var mycket gripande. Nästan så jag kunde känna den gummiklädda handen försiktigt och snabbt röra vid en....så hemskt att när man är som mest sårbar, rädd och i behov av närhet så förnekas man den....
I början visste man inte vad sjukdomen var, personer dog i den men man visste inte varför.
Vid en tidpunkt i historien när homosexuella relationer i
USA och Västeuropa var i färd med att vinna både juridiskt
och socialt erkännande började unga och medelålders
homosexuella män att dö. /.../
Sjukdomen skulle komma att kallas vid många namn /.../
Den skulle komma att påverka dem, prägla deras tid och
förändra deras liv som inget annat. Men det visste de
inte då. Inte ännu. De var så unga. Just vuxna. Sökte
sig själva. Sökte kärleken. Sökte ett sätt att få leva sina
liv som inte hade varit möjligt ens en generation före dem.
Med någon form av stolthet. Med ett uns av värdighet.
Försiktigt hade de bjudit upp varandra och ovant börjat
att dansa. Vid kanten av ett stup. (s.61ff)
De var vänner. De hade varandra, vissa av dem hade bara varandra. Men en efter en försvann de. Under en period i deras liv var det begravningar varje vecka. Varje vecka sa dem adjö till ytterligare en eller flera vänner. Och trots det gick livet vidare...
Ibland handlar det inte om att leva. Det handlar
om att överleva. Detta ögonblick och nästa.
Att komma igenom, att fortsätta andas, ett andetag
i taget. Det blir inte bra, men det kan bli bättre. /.../
Ens liv kan gå sönder och ändå fortsätter man att
gå på apoteket och handla, man klär sig i shorts och
t-shirt för att det är sommar, man hälsar på bekanta,
man säger "tack" och "jag mår bra", trots att ens värld
gått sönder och aldrig kan göras hel igen. (s.254f)
Det här är viktiga böcker. Det är gripande böcker. Det är böcker som alla borde läsa. Tack Jonas Gardell!
Jonas Gardell,
Torka aldrig tårar utan handskar,
Kommentera