Nu går det inte att förneka längre, hur gärna man än skulle vilja...det är HÖST. Det är så mycket höst att träden fäller sina gulbruna löv och inatt ändrade vi klockan till vintertid. Är väldigt kluven när det gäller hösten. Det är ju jättefint ute, träd i gult, oranget, rött, brunt och guld, det är mörkt och blåstigt så man får sitta inne i soffan med filt, te, värmeljus och en bra bok. Men det är även en tung tid för många, då mörkret tränger inpå en och låser in en i sitt hem. Vissa dagar blir det aldrig ljust ute, dessa dagar går vi människor (dem jag känner iaf) runt, trötta och sega utan ork till annat än arbete och de måsten som finns hemma. Hösten är även en tid då man får sitta inne, hemma utan dåligt samvete (på somrarna måste man ju vara ute för det är sol och varmt), vilket jag tycker är skönt. Vad tycker ni?
Något som jag inte haft på två år ska jag ha denna vecka som kommer, nämligen betalt höstlov. :D Förra året gick jag på timanställning, men denna höst är jag månadsanställd vilket innebär att jag har en veckas ledighet med betalning. Nice vill jag lova! Har bara två saker inplanerade denna veckan, gå på oktobermarknaden på onsdag och åka till Linköping och Ikea på fredag med moster och mamma. Ska bli skönt att få sova ut och sköta om sin egen tid.
Har kämpat emot länge men nu ger jag upp, det är dags att sova. Har ju ändrat till vintertid idag vilket innebär att klockan egentligen är halv två, alltså är det inte så konstigt att jag är lite trött.
Önskar er godnatt och hoppas ni får en bra vecka!
Det är även så att mycket händer under helgerna. Det är middagar, fester samt familjesammankomster av olika slag på helgerna. Man får veta saker som hänt under veckan och helgen, bra som dåliga saker. De dåliga sakerna sitter man sen och ältar på söndagskvällen framför tv:n (där det sällan längre är någon bra film på söndagarna). Nej, söndagarna kan vara hårda, trötta och ensamma. Men ingen helg utan söndag, alltså är det bara att bita ihop för utan helger vill jag inte vara.
Denna söndag har dock varit fylld av släktingar, tårta, kaffe, bullar och presenter. Min mamma fyller nämligen år imorgon. :D Det är en intressant samling människor som firar henne: mormor, morfar, moster, min mammas mans mamma, faster och dotter. Även min pappa, hans fd fru och i vanliga fall mina syskon (som inte är mammas barn) firar mamma. Men mina syskon har blivit stora och har egna liv och kan inte alltid vara med, blev glad idag dock för både min lillasyster och mellanbror kom. :D Trevligt!
Inte alltid roligt att träffa folk dock, var jobbigt att träffa dig när du låtsas som ingenting...vet inte vad jag gjort för fel, men som vanligt är det väl jag som är dum i huvudet...tur du inte är här så ofta...
Nej, nu är det dags för mig att sova.
Önskar alla en bra vecka.
kram kära syskon <3
/ Alexandra
Under sin uppväxt är det många som skäms för föräldrar och syskon, tycker dem är pinsamma och vill inte umgås med dem. Så kände inte jag. Visst tyckte jag ibland, åh vad pinsamma dem är, t.ex. när mamma kom i sin pojkväns gamla rostiga bil eller när pappa kom på skolavslutningen i skitiga arbetskläder, men inte värre än så. För jag försöker tänka att släkt, familj och vänner får stå för o skämmas för vad dem gör, jag står för mitt och tro mig det är fullt tillräckligt. :-P
Men vissa människor verkar inte känna skam även när de borde det. Nu menar inte jag att man ska skämmas för allt man gör, men vissa saker krävs det, t.ex. vid svek, lögner och brustna förtroenden, då behövs känslan och en ursäkt. Ibland undrar jag hur vissa överhuvudtaget törs visa sig utanför dörren medan dem själva inte verkar bry sig alls (trots att jag är ganska fredlig av mig tycker ja att dessa förtjänar en smäll). Alltså det är oundvikligt att gå genom livet utan att såra sina medmänniskor, men hur ego får man vara om man gör det medvetet... Eller kanske är just det grejen, att dem är så ego att dem inte förstår hur illa dem gör sin omgivning? Sök hjälp i såna fall...
Frågan är ju då, hur mycket ska man behöva stå ut med från släkt, familj och vänner? Ingen lätt fråga men när det gäller vänner tycker jag att det är lite lättare, gör de alltför mycket dumt kan man ju 'dumpa' dem. Men hur gör man med släkt och familj? Har förut inte tagit så allvarligt på frasen "...blod är tjockare än vatten..." men har insett att den stämmer även om man inte alltid vill det. Sen är det klart att jag är i själ o hjärta en mes (kanske där hela problemet ligger, kanske bara jag som gör fel?) så skulle antagligen inte klara av att 'dumpa' nån i alla fall. :-)
Nej, nu måste jag försöka få lite gjort. Jobbar bara 60% och blir lätt att jag bara slöar de dagar jag inte jobbar eller vickar extra. Men i morse gick jag en promenad strax efter 8 (tidigt för mig som gärna sover länge). Hoppas få fönstren putsade och disken diskad idag och katten lär väl inte göra det utan bara att ta tag i det själv.
Önskar er en bra vecka
kram / Alexandra
