Sitter i köket på Udden o tittar ut över havet. Det är lite molnigt men varmt. Två av mina syskon, en kompis till dem och jag åkte ut hit igår, till pappas hus, vår fd sommarstuga. Vi har inte den bästa relationen så jag har inte varit här på flera månader... Men igår följde jag med syskonen som kock och skyddsbarriär. Vi kom hit runt 7, grillade, drack vin, dem andra fiskade och bastade medan jag satt i hänggungstolen och läste. Den hänger på framsidan av huset på altanen med utsikt över en del av Valdemarsviken, uppsatt där utsikten är som bäst. Älskar att sitta där och gunga, läsa och filosofera.
Problemet är att vi pratar inte direkt med varandra. Alltså pratar lite vardagliga saker och dem berättade lite historier från förr och så, men vi pratar inte. Pappa har alltid jobbat mycket och liksom inte funits där, vilket gör att nu när vi är vuxna finns det inte så mycket att säga... Igår kväll blev det väldigt påtagligt när grabbarna fiskade, jag satt ute och pappa satte sig vid tvn. Tänk vad vi kunde ha gjort istället...
För oss tror jag att det är lite för sent, för mycket har hänt, bättre kan det alltid bli men aldrig bra. Ni som har barn, tänk på detta...har man väl skaffat barn så finns dem där och behöver "tas omhand" hur vuxna de än är. Det ingår liksom i föräldraskapet, "villkorslöst" älskande.
Nu ska jag inta hänggungstolen igen och njuta av usikten medan grabbarna fiskar och pappa sover.
Godmorgon på er!
En vän och jag brukar chatta och ha ganska djupa diskussioner. Vi har inte känt varandra så länge, men fått se, inte bara de fina o vänliga sidorna utan även de fula och skadade sidorna hos varandra. Även han har FB och han brukar skriva så fina, välformulerade o diktade inlägg där om vänner, kärlek, drömmar och livet. Ikväll pratade vi lite om ångest och då oförhappandes kom några ord ur mitt huvud som faktiskt beskriver det hela ganska bra...
så tränger den sig in med full kraft,
o förtär det lilla sköra förtroende o liv man har...
efter en tuff kamp,
där man vinner så länge man går levandes ur den,
måste man börja bygga upp den mur som revs ner
o hoppas på att man når högre nästa gång,
så den inte förtärs så fort...
har du kommit så här långt,
så kommer du alltid gå vinnandes ur striden,
med sår som snart läker...
Har man tur så har man vänner runt sig som kan hjälpa en med kampen. Även om människor runt dig inte vet så kan deras närvaro vara healande om du tillåter det. Så tack till er mina vänner och till er min familj...
godnatt o sov så gott
//Alexandra
Har läst boken "Den sista föreläsningen" av Randy Pausch och Jeffrey Zaslow. Boken är en verklighetsskildring som är baserad på universitetsprofessor Pauschs sista föreläsning (som sågs av 400pers i salen samt av miljoner på internet). Denna föreläsning höll han trots att han visste att han inom några månader skulle dö i cancer. Han fyllde föreläsningen med livråd samt minnen som han ville dela med sig av till släkt och vänner men framförallt till sin fru och sina barn som var 6 år, 3 år samt 18 månader vid tillfället. Boken, liksom föreläsningen, är fylld av goda råd om hur man gör livet bättre både för sig själv och för sin omgivning.
Det som verkligen fascinerar mig är hur positiv Pausch klarar av att vara trots att han vet att han inte kommer leva länge till. "...jag vet inte hur man gör när man inte har roligt. Jag är döende och jag har roligt. Och jag tänker fortsätta att ha roligt varenda dag som jag har kvar. För det finns inget annat sätt att leva." (s.193) Pausch skriver vidare att han anser att alla har ett viktigt beslut att fatta i livet. Nämligen hur man vill leva sitt liv vilket han anser att A.A. Milne har fångat perfekt i sina karaktärer. "Var och en måste bestämma sig: Är jag en livsglad Tiger eller är jag dysterkvisten Ior? Välj tillvaro. Jag tror det är glasklart var jag står i den stora Tiger/Ior-frågan." (s.193) Att Pausch var en Tiger är det ingen tvekan om, men vad är du?
Jag är en Ior. Det jag undrar är, kan man verkligen bara bestämma sig för vad man är? Är det så enkelt? Själv tror jag att man är född som Tiger eller Ior. För om man verkligen bara behöver välja, varför är inte alla som Tiger då? Om man bestämmer själv, då har jag missat nåt i livet för jag kan inte hjälpa att jag är en Ior. Hmmm...
Ifall någon är intresserad av att se Randy Pauschs sista föreläsning så kan man hitta den här:
http://www.youtube.com/watch?v=ji5_MqicxSo
För en uppdatering på livet för övrigt så har det varit väldigt väldigt varmt sista veckan. Skönt med värme, men lite för varmt, orkar inte göra nånting förutom att vi åkt o badat på eftermiddagarna. På kvällarna har jag suttit ute o spelat uno med grannen, trevligt.
Godnatt önskar Alexandra, även kallad Ior
