Sommar igen. Ytterligare ett läsår har gått och vi har överlevt. Även om det inte riktigt känns så och även om jag känner att jag betalar ett högt pris för överlevnaden.
Men årets klass har varit lugnare, har inte haft någon uttåtagerande elev och vi har haft ganska roligt i klassrummet. Men det är tufft att vara lärare i dagens läge med neddragningar, anpassningar man ska göra, dokument man ska fylla i, möten man ska gå på och föräldrar att hantera. Även när det är hyfsat normalt så är det inte någon dans på rosor direkt.
Förra årets klass var tuff, eller egentligen var den inte värre än vanligt förutom några elever. Det räcker med en utåtagerande elev så blir situationen svår och jobbig. Men det var också en bra grupp, vi hade roligt och flera elever hälsar och pratar med mig när vi träffas på gatan, inte självklart när de börjar högstadiet.
Dock känner jag mig sliten. Att det var jobbigt förra året när jag fick stå ut med utbrott, svordomar och faktiskt en del slag och sparkar, det är ju inte så konstigt. Men i år...har inte varit något sådant utan bara vanligt. Tydligen klarar jag inte ens det längre.... Men det är klart, vi lever under press, det är neddragningar, saker rektorn skcikar ut att vi ska göra fast det inte finns tid till det, blev tvungna att rätta två delprov av NP själv på min planeringstid för att vi bara fick en dag istället för två för samrättning. Tankarna inför hösten har också varit tunga hela våren, veta att vi måste jobba 4-6 fast jag inte vill är jobbigt och vi har dessutom haft dåligt med tid att förbereda oss. Sista två månaderna på jobbar har jag mått riktigt dåligt, haft ångest och svårt att hantera det. Varit tydligt att det varit jobbet som är för mycket. Mycket ångest, gråti lite, ont i magen, ont i huvudet...typiska symptom. Och då har året ändå varit hyfsat lugnt som sagt. Tror det är mycket som ligger kvar, har svårt att släppa hur jag blev behandlad förra året och känner inte att jag fick något stöd av rektorn då utan lite grann tvärt om tyvärr. Saker sitter kvar och skit bygger på genom åren istället för att försvinna. Vet inte vad jag gör för fel men så är det iaf....
Jaja. Jag försöker verkligen att släppa jobbet nu när jag har sommarlov men det har varit svårt. Haft en hel del ångest även nu på min semester över allt på jobbet. Byta jobb? Lättare sagt än gjort i dessa tider. Och vad gör man istället? Kan inget annat och jag är inte så dum att jag inbillar mig att byta skola är en enkel lösning.
Nej, dags att ta tag i dagen och försöka njuta av solen.
xoxo
Sommarlov,
Symptom på stress,
stressad lärare,
ångest,
