Har väntat ännu mer, och ännu mer. Efter sex veckor utan att höra något ringde jag sjukvården. Det som inte får hända men som man hör talas om ibland, har hänt. De hade inte fått någon remiss (eller de hade fått en tom remiss, men inte hört av sig, måste ju stått namn annars hade de ju inte kunnat säga att de fått en tom fil? eller?). Så blev att ringa upp och se till att de skickade en ny remiss. Så, ännu mer väntan. Och oro, för vad har de sex veckorna gjort? Har de förändrat läget och i så fall, hur mycket?
Men nu har kallelsen kommit och imorgon ska vi på läkarbesök.......... Både vill och inte vill. Nån gång måste de ju ta tag i det, men vill inte veta,..... Förnekelse är bra. Förnekelse är skönt. Enda sättet att överleva i denna värld......
Oro,
Sjukdom,
ångest,
