Mörbultade & chockade đŸ˜±

0kommentarer

Vet inte riktigt var jag ska börja... I mÄndags, var en bra dag, Tommy trivs pÄ sitt jobb och ville göra nÄt. SÄ efter jobbet blev det namnsdagsfika hos mormor, han spolade av bÄda bilarna och sÄ bestÀmde vi oss för en tripp till havet. Vi kom dock inte sÄ lÄngt för vi blev pÄkörda. 
 
Efter en backe, pÄ en rakstrÀcka, gick tvÄ Ànder över vÀgen. Tommy tittade i spegeln och sÄg en bil men den var lÄngt borta sÄ skulle hinna stanna. SÄ han bromsade in. Medan vi fortfarande rullade dundrade bilen bakom rakt in i oss och vi bokstavligen flög av vÀgen. Minns hur jag tittade pÄ Tommy, förstod inte vad som hÀnde, jag slog i bildörren vilket gjorde ont, nÄgot flög nÀra över mig trodde det var glasögonen som Äkte av men var nÄt annat, vi tumlade runt, otÀcka ljud... NÀr vi stannade och jag kom till sans sÄ lÄg vi ner för sÀtena var knÀckta och vÄra huvuden typ 20cm frÄn ryggstödet i baksÀtet. Chockad. Satte mig upp. Tommy frÄgade hur det var, bra tror jag. Bilar stannade, de ringde ambulans, frÄgade hur det var, fick inte upp Tommys dörr men jag öppnade min. Pratade lite med varann försöka förstÄ och kÀnna efter. Tommy fick jÀtteont i ryggen samt tog sig för bröstet, trodde han dog... OtÀckt, allt var lÀskigt och mycket otÀckt. Vet att jag skrattade för allt var sÄ konstigt.
 
SĂ„ kom brandkĂ„ren och nĂ€r ambulansen kom vinkade jag genom rutan till Martin, hej Martin, hej Alexandra, sen gick jag ur bilen. De jobbade med Tommy eftersom han hade ont i ryggen, satte nackkrage, pratade med oss. Han klev till slut ut sjĂ€lv, orkade inte vĂ€nta pĂ„ att de skulle klippa upp taket pĂ„ bilen. Jag gick runt lite, tog kort, kĂ€mpade mot grĂ„ten. Sen fick vi Ă„ka med till stan. Jag hade vĂ€ldigt ont i armbĂ„gen och var chockad, fattade inte. Skickade mess till mamma, syskon, pappa, Eva samt Åsa pĂ„ jobbet.
 
Tommy fick ligga pĂ„ ryggbrĂ€da i typ tvĂ„ timmar, bĂ„da blev röntgade och sedan var vi klara vid typ tvĂ„ pĂ„ natten. Mamma och Conny kom vid typ tio. Vi stannade och köpte en macka och dricka pĂ„ vĂ€gen hem och sĂ„ stannade vi vid bilen. Tyckte den sĂ„g illa ut vid olycksplatsen men det var inget mot nu. NĂ€r man sĂ„g den pĂ„ platt mark sĂ„g den hemsk ut. Sned Ă„t alla hĂ„ll, kortade, böjd, tillknycklad. MĂ„ste se den live för att förstĂ„ men det Ă€r illa. Åkte hem, grĂ€t, sov, vaknade mycket, sov mer. Chockad...
 
 
 
 
Bilen bakom, en röd Volvo sc 90 eller nÄt sÄnt, sÄg inte att vi bromsade. Polisen som förhörde oss pÄ sjukhuset sa att hon dessutom antagligen kört för fort. Finns inga bromsspÄr. Förklarar den extremt hÄrda smÀllen... SÄ nu har jag bÄde Äkt ambulans och gjort mitt första polisförhör. 
 
Ett par vĂ€nner Ă„kte förbi bilen utan att veta vad som hĂ€nt och de blev chockade och trodde vi var döda för bilen sĂ„g sĂ„ ut. Och jag hĂ„ller med. Kan inte fatta att vi lever och med sĂ„ lite skador. Tommys lĂ€kare ringde dagen efter och sa att de hittat en fraktur pĂ„ en ryggkota sĂ„ han Ă€r sjukskriven tre veckor och fĂ„r inte anstrĂ€nga sig eller lyfta tungt. Min arm fick en rejĂ€l smĂ€ll men ingen fraktur eller spricka. Var dock vĂ€ldigt svullen i tisdags, fingrarna var som smĂ„ korvar och hela armen var tjock, och jag har fortfarande rejĂ€lt ont. Men inga skĂ€rsĂ„r inget brutet och vi slog inte i huvudena, mirakel. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att morfar var i bilen med oss, Ă€r ju hans gamla bil, och vakade över oss. För vi borde inte ha kunnat kliva ut sjĂ€lva.... Vi hade Ă€nglavakt âŁïžÂ 
Bilolycka, Chockade, Mörbultade, Änglavakter,

Kommentera

Publiceras ej