Samtal

0kommentarer

Så hände det till slut. Samtalet kom. När jag satt i bilen i lördags med Tommy, hans son plus flickvän. Var inte läge. Är väl aldrig läge. Såg vem det var men svarade iaf. Ville inte ge honom någon anledning att bli sur på mig. Ångrade mig dock.  Han var full, inte lite berusad utan rejält, svamlade och berättade samma historia tre gånger. Han betedde sig som vanligt, låtsades som ingenting, som att vi pratade förra veckan inte i juli, och sa att vi var välkomna ut till honom och avslutade med jag älskar dig. Jag kunde inte säga det tillbaka...
 
Men det var inte det värsta. Utan det var att han senare på kvällen ringde lillebror och beklagade sig över att jag aldrig svarar när han ringer, försökt flera gånger och hsr dessutom bett om ursäkt, förstår inte vad han gjort och varför jag gör så här mot honom. Som sagt, han var så full när han ringde mig vid halv tre på dagen att han inte ens mindes det några timmar senare.
 
Han har dessutom inte skottat bort snön från bilarna och verkstaden vilket han i vanliga fall är mycket pedantisk med. Gått fyra daxad och fortfarande inte skottat. Orolig. Får ont i magen. Var hos mamma igår och fikade. Tommy berättade allt. Jag blev jättelåg efteråt, grät när jag var ensam. Allt detta gör mig låg vilket inte blir bättre av att jag tillbringat två kvällar ensam för att Tommy inte mått bra.
 
Låg och ensam är ingen bra kombo.... 
Alkoholism, ensamhet, familjen, låg, ångest,

Kommentera

Publiceras ej