Varning för mörker

0kommentarer

Genom åren har det hänt en hel del jobbiga saker och mitt psyke har fått sig smäll efter smäll. Har betalat för detta med allt fler konstigheter såsom ångestattacker, lindrigare form av panikångest, svårt att vara ensam, svårt att vara i grupp, problem med att gå in i personalrummet och mycket tårar. Efter det sista som hänt har jag för första gången haft problem med att gå ut bland folk. Sån ångest när jag lämnat hemmet, känns som alla tittar, pratar och undrar. I lördags satt jag hemma fast jag mådde dåligt av det och kände mig ensam men klarade inte att gå ut förrän på kvällen. Vet ju att jag kan men som sagt det tar sån energi...
 
Allt är så pinsamt, hemskt och jag känner mig så svag och mesig. Vet inte riktigt hur det är socialt okej att reagera. Men skitsamma, erkänner,  jag mår skit. Men när jag tänker efter så kanske det inte är så himla konstigt...
 
Min pappa tyckte det var okej att bli full, äta lugnande och köra båt. Vilket resulterade i bilden i förra inlägget. Att hans båt hamnade på land, på en hög med stenar på väg upp på en väg. Jodå känns bra. Han blev inte skadad allvarligt, bara mörbultad. Har fortfarande inte pratat med honom. Många veckor nu. Det är svårt. Jobbigt. Tungt. Allt är perfekt... Eller kanske inte...
 
Ikväll har Tommy varit här och jag fixade middag. Sen bjöd han på en bilpromenad. Kändes skönt att slippa vara ensam. Han har varit här både torsdag, fredag, lördag och söndag. Två av kvällarna bara för att kolla till mig, förstod att jag mådde skit. Snällt ❤️
 
Nej nu är det sovdags. Imorgon är det jobb 7.30-19.30 för mig chef tyckte det var bättre att lägga möten på kvällen för vi skulle vara piggare då...suck... Godnatt 
Alkoholism, Oro, Psykbryt, Psykiskt, familjen, ångest,

Kommentera

Publiceras ej