Seg vecka
0kommentarer
Varför är det så att jag bara får veta saker ibland? Att jag bara duger ibland, en känsla jag burit med mig i hela mitt liv? Varför är det okej att låta mig vara ovetande i flera dagar? Förstår ni inte att det gör att jag känner mig utanför? Är orolig, samtidigt som jag har så svårt att tro på det. Känner mig hemsk för det, att jag inte litar på orden som sägs, vad är jag för person egentligen?
Den här veckan har varit seg. Tre dagar med jätteont i halsen och sedan genomförkyld och hes resten av veckan. Fortfarande lite ont i halsen och kroppen känns tung, känner även av bihålorna vilket jag sällan gör. I fredags var mamma, Conny och jag och fikade samt handlade ihop. Sen på kvällen blev det middag ute med Eva och Johan. Satt en stund med Tommy och hans vänner innan jag åkte hem vid tio (var tvungen att berätta för någon...). Sov på soffan typ 1,5h och sedan 7h i sängen. Igår firade vi Connys födelsedag, fick våfflor. Blev en liten stund i deras källare där jag gick igenom lite av mina barngrejer, de har ju nu bestämt sig för att sälja huset. Efteråt åkte jag hem till Tonny. Spelade lite tv-spel, pratade och åt chips. Blev bara ett par timmar för sedan vid fyra kom Johan hem till mig. Vi såg "Livet efter dig", åt våfflor (aldrig ätit det till middag förut), såg "Storkarna" och slöade på soffan. Runt elva gick han och Rocky till centrum för att möta Eva och sedan gå hem.
Ja, idag då. Idag händer inget. Har läst ca60sidor, suttit lite i hänggungstolen i solen men mest bara legat på soffan. Är låg, orolig och vill inte vara ensam, men Tommy hade andra planer tyvärr...blir att gå på bio sen istället.
Hoppas ni har en bra söndag i solen!
Livet efter dig,
Storkarna,
ensamhet,
familjen,
födelsedagsfest,
förkyld,
läst,
orolig,
våfflor,
ångest,
Kommentera