2016
0kommentarer
2016. Efter 2015 trodde jag inte att det kunde bli värre, jobbigare, men oj vad fel jag hade.
2016. Året då mormor halkade på isen och bröt armen. Året då morfar blev tvungen att flytta till sjukhemmet för att mormor inte längre kunde ta hand om honom med sin brutna arm. Året då morfar snabbt blev så mycket sämre och så dog han. Även min katt, sambo och vän sedan 9år började tyna bort framför mig och till slut dog även han. Det blev året av personliga förluster. Det blev även året då mitt jobb blev ännu tyngre. Året då jag satt och grät i klassrummet eller på toaletten inte bara när det varit en extratuff dag utan bara för att en vanlig dag var slut. Året då jag kände mig så svag, patetisk, ensam, fylld av ångest och till och med en känsla av panikångest ibland när jag skulle gå in i personalrummet.
Önskar nu att jag kunde fortsätta med en vändning. Att året slutade bra, eller att 2017 har börjat superbra. Hmm...
I torsdags var jag hos Tommy och tittade på film (-17 grader när jag gick hem vid 3) men i fredags var jag hemma ensam dumt nog. Blev en jättejobbig kväll med ångest trots en flaska rödvin (vin brukar göra mig härligt lugn och lullig). Slutade med att jag gick till centrum och träffade Lina halv 1. Blev en tripp till en av hennes vänner, när det kom mer folk dit gick jag hem igen istället för att sova över som jag tänkt. Klockan var halv 6 när jag kom hem. Sen på lördagen höll jag mig sysselsatt för att må bättre, åt lunch med Lina, impulsfika med Filip och Bror, promenad till mormor, handling och så spenderade jag kvällen hos Tommy.
Så nja, 2017 har väl inte börjat helt superbt direkt...
Imorgon är första skoldagen för barnen och min assistent börjar först om två veckor så nu går jag och sover. Godnatt.
Arbetsmiljö,
Jobbet,
Oro,
ensamhet,
mår skit,
vänner,
Året,
ångest,
