glömd...varför bryr jag mig?
0kommentarer
Önskar jag hade sämre minne än jag har. Minns saker jag verkligen inte vill minnas, t.ex. känslan när jag var liten och pappa lovat att vi ska göra en sak och han glömt bort det, eller när bästa kompisen dissar en för någon annan. Dessutom önskar jag väldigt starkt att jag bara kunde sluta bry mig. Sluta bry mig om vad andra tycker om mig, eller ska tycka om jag ber om hjälp. Sluta bry mig om att slita ut mig på jobbet för att kollegor ska få lättnad eller för att elever ska fungera som bäst. Önskar jag kunde glömma och sluta bry mig, tänka mer på mig själv istället.
Som idag. Är ju vuxen så borde inte bry mig. Men att bli glömd och sedan se personen sitta och äta och dricka öl utan en, ja det svider faktiskt. Erkände iaf att han hade glömt mig, om nu det ska vara någon tröst... Största problemet är inte att jag blev glömd utan att jag är svag och bryr mig, att jag blir arg, besviken och sårad. Att jag låter det ta energi. Energi som inte finns......
:'( godnatt
ensamhet,
familjen,
ångest,
Kommentera