:'(
0kommentarer
Längesen jag orkade skriva här, sorry. Men det har varit en mycket tuff vecka.
Morfar blev sämre i torsdags. På fredagen åkte pappa och jag dit en sväng. Mamma ringde och förvarnade mig, de hade börjat ge morfin och han var inte vaken längre. Hela helgen har någon suttit hos honom. Jag var där ungefär 1,5h i lördags och i söndags. I måndags var jag där mellan halv 4 och halv 9 på kvällen.
Har aldrig vakat över någon förut. Kändes väldigt tungt att sitta där själv med honom. Visste inte om han hörde något eller visste att man var där. Men jag ville omge honom med något han kände igen. Så jag spelade visor för honom, läste lite ur min bok, pratade om gamla minnen eller bara satt och höll hans hand.
Jag talade även om för honom att vi älskade honom, att han haft ett bra liv, varit en bra make, pappa, farfar och morfar och att han kämpat tillräckligt. Men samtidigt som jag sa att det var tillåtet att släppa taget så fick jag världens panik de gånger han fick andningsuppehåll och jag trodde han skulle dö...jag är en sån hycklare.
Men så natten till i tisdags drog min kära morfar sitt sista andetag. :'(
Det är så här jag vill minnas morfar och det är så jag föreställer mig att hans himmel är. Att han sitter på en klippa i skärgården i jeansshorts och hatt och blickar ut över havet. Älskar och saknar dig morfar <3
Saknar,
familjen,
sorg,
