negativ eller realistisk?
0kommentarer
Dem flesta brukar säga att jag verkar så glad och positiv och i min gamla årsbok från gymnasiet står det typ "dina skratt har ekat i korridoren". Nu får jag mest höra att jag har svart humor, är rolig, ironisk men även negativ. Kan väl hålla med om det på ett sätt, samtidigt som jag under åren mått ganska dåligt och det är inte många som har vetat om det. Har alltså varit ganska bra på att dölja mina känslor. Efter några extra krisiga år så kände jag ett stort behov av att få berätta vilket jag har gjort mycket mer än förr. Känns skönt att våga berätta (definitivt inte allt men endel) och även förklara att det finns skäl till att jag är som jag är vilket är skönt att kunna säga till dem som tycker jag är negativ (själv ser jag mig mer som negativ/realistisk, vi kan inte nå molnen utan en stege liksom).
För tillfället är det ganska lugnt, det är inte massa strul på familje/släktfronten och jag har en bra klass utan alltför stora problem. Vad är då problemet? För något är det, annars skulle jag inte typ äta hela innehållet i mitt kylskåp ikväll :P
Jo, vissa saker kan man inte glömma vilket gör att man kan må dåligt av dem även om det är många år sedan det hände, och nej, det behöver inte vara jätteallvarliga saker. På vänfronten ser det inte så himla bra ut dock... Sedan är det ju så att lärarjobbet är ett ganska tufft jobb och med de nedragningar och ändringar som kommit sista åren så har det blivit hårt. En hård värld där man hela tiden känner att man borde göra mer men tiden finns bara inte. Terminen har precis börjat men jag vet hur det kommer bli, snart är man så trött att man inte orkar vara social...deprimerande...ska resten av livet verkligen vara så här?
Ja men det här löste ju verkligen mina problem ;-P Jaja känns lite bättre att ha fått skriva av sig lite. Nu är det dags att sova för trots att det är onsdag och jag egentligen har sovmorgon ska jag till jobbet vanlig tid, har en kollega som är sjukskriven.
Hoppas ni känner er piggare än mig.
godnatt
Kommentera