"Den senila skalbaggens tröst"
1kommentarer
Av min lillebror Jens fick jag boken "Den senila skalbaggens tröst" av Jens Månvinge. Det är något med titeln och författarens namn som tilltalar min kreativa sida. Den sida som förr målade, tecknade, skrev dikter och noveller. Idag har jag spenderat 1,5timme på soffan med katten på magen och boken i händerna för att läsa ut de sista 50 sidorna.
Jens Månvinge har skrivit om sin tid i Sydostasien, men framförallt sin tid i det thailändska fängelset Klong Prem Prison, mer känt som fängelset Bangkok Hilton. Han har skrivit en mycket gripande bok om alla hemska upplevelser men även om tröst och om vänskap. Under sin tid i Asien både får han många bra vänner men han förlorar även flera mycket nära vänner, svårt att förstå att sorgen över allt inte krossar honom. Detta är en stor del av boken, hur man överlever, hittar sig själv samt hur man lär sig att hantera sina rädslor och sin egen panik över sitt öde.
Som utomstående kan man försöka förstå känslan och vanmakten att sitta i fängelse, att inte få styra över sig själv och sin tid. Men i och med den här boken har jag fått en helt annan förståelse. Vilka spår det kan lämna i en person när man inte ens får bestämma över sin egen kropp, att inte få duscha, inte få släcka ljuset i cellen om natten... Men även hur människan hela tiden skapar nya rutiner, vänskaper och sätt att överleva på. Det var en av de saker som verkligen slog mig när jag läste boken, att människor hela tiden ser till att överleva, om det så betyder att de måste prata med en råtta stor som en katt om dagarna så gör de det.
Boken är lättläst, skriven i romanform med hans egna tankar och minnen. På många sätt en mycket gripande bok som jag verkligen rekommenderar er att läsa!
"Louisiana Joe var stor som en katt och blev den utvalda råttkungen./.../ Big Mama var hans stora kärlek /.../ Jag slapp panikkänslan av att vakna upp med en fräsande råtta på bröstet som stirrade mig ilsket i ögonen. Den tiden var förbi, nu delade jag allt med Louisiana Joe och Big Mama. Varje dag fick de sin andel av maten och i gengäld bevakade Louisiana Joe cellen och såg till att jag inte blev störd./.../ Men övriga lagmedlemmar var klara det var med Louisiana Joe, Big Mama och de olydiga kackerlackorna jag skulle spela denna match. Tillsammans skulle de hjälpa mig övervinna denna prövning..." (s.361f)
Den senila skalbaggens tröst,
Jens Månvinge,
boktips,
1 kommentarer
Karin
02 Apr 2013 23:00
Låter spännande! Den måste jag kolla upp! =)
Kommentera