Vad fort veckorna går. Det är måndag, onsdag, fredag och så måndag igen, skönt men samtidigt jobbigt. Ser ute hur brittsommaren övergått till höst och man får tända lamporna tidigare o tidigare om kvällarna. Härromdagen satt jag i soffan och kollade på tv, så tittade jag ut och det var kolsvart, hm, tänkte jag hur fort har klockan gått egentligen. Inte fort alls, klockan var bara halv åtta! Mörkt halv åtta, när hände det? Usch, kände hur deppigheten kröp inpå mig, tände lite lampor och konstaterade, nu är det höst på riktigt med allt vad det innebär...
Som jag tidigare skrivit så arbetar jag på en skola i kommunen den här terminen. Det är egentligen för lite att bara jobba 60% som jag gör, men jag får än så länge stämpla upp till 100%. Fast helt ärligt så är det skönt att inte arbeta mer än 3 dagar i veckan (fast de flesta veckor har jag jobbat extra). Mot vad jag arbetat med förut så är det här jobbet mycket 'lättare', både fysiskt och psykiskt. Vilket nog är tur för jag känner att jag inte har samma ork som förut, tror jag gjort slut på min kraft med de 'tuffa' jobb jag haft. Låter lite löjligt men det är enda förklaringen jag har, att jobb och det privata har liksom dragit ur all energi ur mig. Känns kul o erkänna när man inte är äldre...
Det känns iallafall skönt när fredagen kommer, att få vara ledig och inte behöva gå upp tidigt. Men det är klart, har man inget och göra under helgen kan den kännas jobbig också, särskilt om man är en grubblare. De sista helgerna har jag haft ganska mycket att göra, plockat svamp, varit på fotboll (hatar sporten men lite kul att titta när mina syskon spelar), fikat med familjen och umgåtts med vänner. Haft tid att tänka också, men inte kommit fram till något vettigt, trots ihärdiga ansträngningar, hahaha. Hoppas ni har en bra helg!
//Alexandra
Funderar mycket över livet o dess orättvisor. Så många människor i världen som mår dåligt av olika anledningar t.ex. arbetslöshet, svält och sjukdomar. Vi i Sverige är väldigt lyckligt lottade när det gäller många stora problem, de flesta av oss har mat för dagen, får a-kassa och soc-bidrag om vi inte har pengar, vi har mediciner och kan bota många sjukdomar. Ändå mår många av oss dåligt bakom våra påklistrade fasader. Varför?
Vad är det som gör att vi är olyckliga trots att de flesta svenskar har hyfsade liv och många till och med har det bra. De har pengar till mat o bostad, kärleksfull familj och borde vara lyckliga. Vad är det som är fel? Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har och som A sa, uppskatta och ta tillvara på det lilla i livet? Varför är vi människor aldrig nöjda? Har inga svar, men tror att dem finns i oss själva, frågan är bara hur man ska få fram dem...
Haft djupa samtal om dessa frågor med B, K, A o C. Ingen har några svar. B och K säger att vi människor gör vår egen lycka och vi måste vara mer positiva till livet och omgivningen, tror på karma - vad man ger är vad man får tillbaka. Vilket jag tror till mångt och mycket stämmer, men inte alltid lätt att genomföra. Hur vi är uppfostrade, hur vi blivit och blir behandlade påverkar oss så mycket, att även om vi vet att vi tänker fel så är det svårt, men inte omöjligt, att ändra våra tankar om de blivit inpräntade i oss sedan barndomen.
Jag tror mycket ligger i att vi tänker för mycket, ser inte vad vi har utan bara vad vi kunde haft och vad som kunde varit... Fick förslag av B, ta bort halva din hjärna så blir det bra, för då tänker du mindre. Lite rått men sant. Gillar Kapten Röds texter (Trasig och Ensamhället) om t.ex. att media har en stor del i det hela, att vi blir matade med ideal som är svåra att leva upp till. Man ska ha och kunna allt, duger inte om man inte har en karriär, har en lycklig familj samt ser ut som en fotomodell. Men hur många klarar sig igenom en sån kontroll?
Börjar man tänka på allt detta är det lätt att få dåligt samvete, både för att man inte är lycklig och tacksam samt för att man inte är som "samhället" vill ha en. Inte konstigt att man får ångest när alla dessa tankar, samt många fler, snurrar runt i hjärnan på mig samt på många andra. Skulle uppskatta ett "botemedel" som inte består av hjärntransplantation.
kram & godnatt :-)
Vad är det som gör att vi är olyckliga trots att de flesta svenskar har hyfsade liv och många till och med har det bra. De har pengar till mat o bostad, kärleksfull familj och borde vara lyckliga. Vad är det som är fel? Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har och som A sa, uppskatta och ta tillvara på det lilla i livet? Varför är vi människor aldrig nöjda? Har inga svar, men tror att dem finns i oss själva, frågan är bara hur man ska få fram dem...
Haft djupa samtal om dessa frågor med B, K, A o C. Ingen har några svar. B och K säger att vi människor gör vår egen lycka och vi måste vara mer positiva till livet och omgivningen, tror på karma - vad man ger är vad man får tillbaka. Vilket jag tror till mångt och mycket stämmer, men inte alltid lätt att genomföra. Hur vi är uppfostrade, hur vi blivit och blir behandlade påverkar oss så mycket, att även om vi vet att vi tänker fel så är det svårt, men inte omöjligt, att ändra våra tankar om de blivit inpräntade i oss sedan barndomen.
Jag tror mycket ligger i att vi tänker för mycket, ser inte vad vi har utan bara vad vi kunde haft och vad som kunde varit... Fick förslag av B, ta bort halva din hjärna så blir det bra, för då tänker du mindre. Lite rått men sant. Gillar Kapten Röds texter (Trasig och Ensamhället) om t.ex. att media har en stor del i det hela, att vi blir matade med ideal som är svåra att leva upp till. Man ska ha och kunna allt, duger inte om man inte har en karriär, har en lycklig familj samt ser ut som en fotomodell. Men hur många klarar sig igenom en sån kontroll?
Börjar man tänka på allt detta är det lätt att få dåligt samvete, både för att man inte är lycklig och tacksam samt för att man inte är som "samhället" vill ha en. Inte konstigt att man får ångest när alla dessa tankar, samt många fler, snurrar runt i hjärnan på mig samt på många andra. Skulle uppskatta ett "botemedel" som inte består av hjärntransplantation.
kram & godnatt :-)
Vid flera tillfällen har jag och min vän C och diskuterat musik. Hur melodier och texter kan påverka oss, vad artisterna vill säga med texterna, vad som är bra och vad som är dåligt. Tycker jag har en ganska varierad musiksmak, eller som B säger, lyssnar på allt som görs med hjärta. Brukar få skit av mina syskon att jag har så mycket gammal musik kvar på min mp3. Ja, säger jag, hittar jag en låt jag verkligen gillar så hänger den med, oberoende om den är 1månad gammal eller 10år.
Sedan B presenterade mig för Kapten Röd förra året så har jag mest spelat dem. Sedan kom Ras Cricket med in i bilden. Båda spelar reggae med mycket bra texter, särskilt Trasig och Ta Inga Order av de första och Skin samt Allt För Länge av de sistnämnda.
Men nu har C introducerat Nomy för mig. Även Nomy är en svensk kille som skriver underbara texter till lite tyngre musik. Har många bra, särskilt God Said No, I Miss You samt Little By Little.
Här kommer en annan mycket bra Nomysång, Hold Your Head Up High.
Hoppas ni tycker om den, det gör jag! Kram Alexandra
Sedan B presenterade mig för Kapten Röd förra året så har jag mest spelat dem. Sedan kom Ras Cricket med in i bilden. Båda spelar reggae med mycket bra texter, särskilt Trasig och Ta Inga Order av de första och Skin samt Allt För Länge av de sistnämnda.
Men nu har C introducerat Nomy för mig. Även Nomy är en svensk kille som skriver underbara texter till lite tyngre musik. Har många bra, särskilt God Said No, I Miss You samt Little By Little.
Här kommer en annan mycket bra Nomysång, Hold Your Head Up High.
Hoppas ni tycker om den, det gör jag! Kram Alexandra
http://www.youtube.com/watch?v=uJtSZXErwXE
you said you´re just one in the crowd
but your laughter is way to loud
you fill the darkest room with light
your life is complicated to
but you know just what to do
the light you give is not in you
hold your head up high and the pain will die
somehow somewhere just try
your living in the dark where no one can see your tears
but hold your head up high
can you tell me that I´m wrong don´t keep your broken heart
to long
deep inside you´re growing strong
look beyond your life today can you see yourself this way
when the winter cold is gone?
hold your head up high and the pain will die
somehow somewhere just try
your living in the dark where no one can see your tears
but hold your head up high
hold your head up high and the pain will die
somehow somewhere just try
your living in the dark where no one can see your tears
but hold your head up high
