Idag är det ett år sedan du dog. Ett år av stor saknad. Min älskade katt, vän, sambo och följeslagare. Nästan exakt, på minuten, ett år sedan jag kom hem och hittade dig död. Var hemskt. Samtidigt som det var skönt att du slapp stressen över att träffa en veterinär. 
 
Trots att det gått ett helt år saknar jag dig och hör dig fortfarande ibland, förväntar mig att du ska komma runt hörnet när jag kommer hem från jobbet. Du var väldigt speciell. Mer som en hund än katt, mer en vän än ett husdjur.Är en sån mes, tårarna rinner medan jag skriver detta. Men du var verkligen älskad och många dagar den enda jag träffade. Svårt att ha ångest när det ligger en varm gosig katt på ens bröst, tack för det och all tröst du gav. Tack Baloo för de nio år vi fick tillsammans. Kommer alltid sakna dig 💞
 
 
 
💙💙💙🐾🐾🐾💙💙💙
Kärlek, Saknar, vänskap, älskade katt,
Äntligen finns det en liten ljuspunkt att skriva om. I lördags var jag i stan och var barnvakt åt mina små älsklingar Bror och Erik. Det var ganska tjurigt först men gick bra sen. Slutade med att vi låg i soffan, åt äpple och tittade på tecknat innan vi somnade alla tre i dubbelsängen. Sen satt jag och läste tills Filip och Chris kom hem. Filip var så snäll att han följde mig till bussen, är ju mörkrädd så var skönt.
 
 
 
 
 
Fredagen var också bra. Lina kom hem till mig så lagade jag mat och hon bjöd på vin. Vi pusslade lite och så avslutade vi kvällen på verandan med en drink. Jag var ganska låg hela dagen. Blev lite bättre sen för jag följde med Tommy hem och tittade på tv en stund.
 
I lördags var jag på bion för första gången och hade praktik för att lära mig hur man sköter det. De vill nämligen ha med mig i styrelsen. Det var "bilar 3" som gick. Kom över 50 personer så vi hade fullt upp, tur jag var där annars hade stackars Susanne varit ensam. Var kul! 
Bio, Kärlek, Middag, barnvakt, familjen, fasters älsklingar, vänner,
Genom åren har det hänt en hel del jobbiga saker och mitt psyke har fått sig smäll efter smäll. Har betalat för detta med allt fler konstigheter såsom ångestattacker, lindrigare form av panikångest, svårt att vara ensam, svårt att vara i grupp, problem med att gå in i personalrummet och mycket tårar. Efter det sista som hänt har jag för första gången haft problem med att gå ut bland folk. Sån ångest när jag lämnat hemmet, känns som alla tittar, pratar och undrar. I lördags satt jag hemma fast jag mådde dåligt av det och kände mig ensam men klarade inte att gå ut förrän på kvällen. Vet ju att jag kan men som sagt det tar sån energi...
 
Allt är så pinsamt, hemskt och jag känner mig så svag och mesig. Vet inte riktigt hur det är socialt okej att reagera. Men skitsamma, erkänner,  jag mår skit. Men när jag tänker efter så kanske det inte är så himla konstigt...
 
Min pappa tyckte det var okej att bli full, äta lugnande och köra båt. Vilket resulterade i bilden i förra inlägget. Att hans båt hamnade på land, på en hög med stenar på väg upp på en väg. Jodå känns bra. Han blev inte skadad allvarligt, bara mörbultad. Har fortfarande inte pratat med honom. Många veckor nu. Det är svårt. Jobbigt. Tungt. Allt är perfekt... Eller kanske inte...
 
Ikväll har Tommy varit här och jag fixade middag. Sen bjöd han på en bilpromenad. Kändes skönt att slippa vara ensam. Han har varit här både torsdag, fredag, lördag och söndag. Två av kvällarna bara för att kolla till mig, förstod att jag mådde skit. Snällt ❤️
 
Nej nu är det sovdags. Imorgon är det jobb 7.30-19.30 för mig chef tyckte det var bättre att lägga möten på kvällen för vi skulle vara piggare då...suck... Godnatt 
Alkoholism, Oro, Psykbryt, Psykiskt, familjen, ångest,