Vet inte riktigt var jag ska börja... I måndags, var en bra dag, Tommy trivs på sitt jobb och ville göra nåt. Så efter jobbet blev det namnsdagsfika hos mormor, han spolade av båda bilarna och så bestämde vi oss för en tripp till havet. Vi kom dock inte så långt för vi blev påkörda.
Efter en backe, på en raksträcka, gick två änder över vägen. Tommy tittade i spegeln och såg en bil men den var långt borta så skulle hinna stanna. Så han bromsade in. Medan vi fortfarande rullade dundrade bilen bakom rakt in i oss och vi bokstavligen flög av vägen. Minns hur jag tittade på Tommy, förstod inte vad som hände, jag slog i bildörren vilket gjorde ont, något flög nära över mig trodde det var glasögonen som åkte av men var nåt annat, vi tumlade runt, otäcka ljud... När vi stannade och jag kom till sans så låg vi ner för sätena var knäckta och våra huvuden typ 20cm från ryggstödet i baksätet. Chockad. Satte mig upp. Tommy frågade hur det var, bra tror jag. Bilar stannade, de ringde ambulans, frågade hur det var, fick inte upp Tommys dörr men jag öppnade min. Pratade lite med varann försöka förstå och känna efter. Tommy fick jätteont i ryggen samt tog sig för bröstet, trodde han dog... Otäckt, allt var läskigt och mycket otäckt. Vet att jag skrattade för allt var så konstigt.
Så kom brandkåren och när ambulansen kom vinkade jag genom rutan till Martin, hej Martin, hej Alexandra, sen gick jag ur bilen. De jobbade med Tommy eftersom han hade ont i ryggen, satte nackkrage, pratade med oss. Han klev till slut ut själv, orkade inte vänta på att de skulle klippa upp taket på bilen. Jag gick runt lite, tog kort, kämpade mot gråten. Sen fick vi åka med till stan. Jag hade väldigt ont i armbågen och var chockad, fattade inte. Skickade mess till mamma, syskon, pappa, Eva samt Åsa på jobbet.
Tommy fick ligga på ryggbräda i typ två timmar, båda blev röntgade och sedan var vi klara vid typ två på natten. Mamma och Conny kom vid typ tio. Vi stannade och köpte en macka och dricka på vägen hem och så stannade vi vid bilen. Tyckte den såg illa ut vid olycksplatsen men det var inget mot nu. När man såg den på platt mark såg den hemsk ut. Sned åt alla håll, kortade, böjd, tillknycklad. Måste se den live för att förstå men det är illa. Åkte hem, grät, sov, vaknade mycket, sov mer. Chockad...
Bilen bakom, en röd Volvo sc 90 eller nåt sånt, såg inte att vi bromsade. Polisen som förhörde oss på sjukhuset sa att hon dessutom antagligen kört för fort. Finns inga bromsspår. Förklarar den extremt hårda smällen... Så nu har jag både åkt ambulans och gjort mitt första polisförhör.
Ett par vänner åkte förbi bilen utan att veta vad som hänt och de blev chockade och trodde vi var döda för bilen såg så ut. Och jag håller med. Kan inte fatta att vi lever och med så lite skador. Tommys läkare ringde dagen efter och sa att de hittat en fraktur på en ryggkota så han är sjukskriven tre veckor och får inte anstränga sig eller lyfta tungt. Min arm fick en rejäl smäll men ingen fraktur eller spricka. Var dock väldigt svullen i tisdags, fingrarna var som små korvar och hela armen var tjock, och jag har fortfarande rejält ont. Men inga skärsår inget brutet och vi slog inte i huvudena, mirakel. Jag är säker på att morfar var i bilen med oss, är ju hans gamla bil, och vakade över oss. För vi borde inte ha kunnat kliva ut själva.... Vi hade änglavakt ❣️
