Varför är vi inte lyckliga?
2kommentarer
Funderar mycket över livet o dess orättvisor. Så många människor i världen som mår dåligt av olika anledningar t.ex. arbetslöshet, svält och sjukdomar. Vi i Sverige är väldigt lyckligt lottade när det gäller många stora problem, de flesta av oss har mat för dagen, får a-kassa och soc-bidrag om vi inte har pengar, vi har mediciner och kan bota många sjukdomar. Ändå mår många av oss dåligt bakom våra påklistrade fasader. Varför?
Vad är det som gör att vi är olyckliga trots att de flesta svenskar har hyfsade liv och många till och med har det bra. De har pengar till mat o bostad, kärleksfull familj och borde vara lyckliga. Vad är det som är fel? Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har och som A sa, uppskatta och ta tillvara på det lilla i livet? Varför är vi människor aldrig nöjda? Har inga svar, men tror att dem finns i oss själva, frågan är bara hur man ska få fram dem...
Haft djupa samtal om dessa frågor med B, K, A o C. Ingen har några svar. B och K säger att vi människor gör vår egen lycka och vi måste vara mer positiva till livet och omgivningen, tror på karma - vad man ger är vad man får tillbaka. Vilket jag tror till mångt och mycket stämmer, men inte alltid lätt att genomföra. Hur vi är uppfostrade, hur vi blivit och blir behandlade påverkar oss så mycket, att även om vi vet att vi tänker fel så är det svårt, men inte omöjligt, att ändra våra tankar om de blivit inpräntade i oss sedan barndomen.
Jag tror mycket ligger i att vi tänker för mycket, ser inte vad vi har utan bara vad vi kunde haft och vad som kunde varit... Fick förslag av B, ta bort halva din hjärna så blir det bra, för då tänker du mindre. Lite rått men sant. Gillar Kapten Röds texter (Trasig och Ensamhället) om t.ex. att media har en stor del i det hela, att vi blir matade med ideal som är svåra att leva upp till. Man ska ha och kunna allt, duger inte om man inte har en karriär, har en lycklig familj samt ser ut som en fotomodell. Men hur många klarar sig igenom en sån kontroll?
Börjar man tänka på allt detta är det lätt att få dåligt samvete, både för att man inte är lycklig och tacksam samt för att man inte är som "samhället" vill ha en. Inte konstigt att man får ångest när alla dessa tankar, samt många fler, snurrar runt i hjärnan på mig samt på många andra. Skulle uppskatta ett "botemedel" som inte består av hjärntransplantation.
kram & godnatt :-)
Vad är det som gör att vi är olyckliga trots att de flesta svenskar har hyfsade liv och många till och med har det bra. De har pengar till mat o bostad, kärleksfull familj och borde vara lyckliga. Vad är det som är fel? Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har och som A sa, uppskatta och ta tillvara på det lilla i livet? Varför är vi människor aldrig nöjda? Har inga svar, men tror att dem finns i oss själva, frågan är bara hur man ska få fram dem...
Haft djupa samtal om dessa frågor med B, K, A o C. Ingen har några svar. B och K säger att vi människor gör vår egen lycka och vi måste vara mer positiva till livet och omgivningen, tror på karma - vad man ger är vad man får tillbaka. Vilket jag tror till mångt och mycket stämmer, men inte alltid lätt att genomföra. Hur vi är uppfostrade, hur vi blivit och blir behandlade påverkar oss så mycket, att även om vi vet att vi tänker fel så är det svårt, men inte omöjligt, att ändra våra tankar om de blivit inpräntade i oss sedan barndomen.
Jag tror mycket ligger i att vi tänker för mycket, ser inte vad vi har utan bara vad vi kunde haft och vad som kunde varit... Fick förslag av B, ta bort halva din hjärna så blir det bra, för då tänker du mindre. Lite rått men sant. Gillar Kapten Röds texter (Trasig och Ensamhället) om t.ex. att media har en stor del i det hela, att vi blir matade med ideal som är svåra att leva upp till. Man ska ha och kunna allt, duger inte om man inte har en karriär, har en lycklig familj samt ser ut som en fotomodell. Men hur många klarar sig igenom en sån kontroll?
Börjar man tänka på allt detta är det lätt att få dåligt samvete, både för att man inte är lycklig och tacksam samt för att man inte är som "samhället" vill ha en. Inte konstigt att man får ångest när alla dessa tankar, samt många fler, snurrar runt i hjärnan på mig samt på många andra. Skulle uppskatta ett "botemedel" som inte består av hjärntransplantation.
kram & godnatt :-)
2 kommentarer
Gunila
23 Sep 2009 20:09
Jag har också haft djupa samtal om detta. Jag säger att jag önskar att jag kunde se de positiva sakerna och vara nöjd med dem men fått till svar att "det inte ligger i människans natur att vara nöjd" utan att alltid sträva efter mer och bättre. Om vi inte gjorde det skulle ingen uppfunnit hjulet och vi skulle inte utvecklats. Sedan kan man ju fortsätta funderingen om vart vi är på väg.....
Alexandra
23 Sep 2009 21:59
Har hört samma förklaring och köper den till viss del, särskilt för ambitiösa människor. Men för oss andra då? Mest fascinerande är det med dem som är nöjda och mår bra. Hur f_n gör dem? Vad är deras hemlighet liksom? Tankar om vart vi är på väg får ja inte ens ha för det ser inte ljust ut...
Kommentera