iamalexandra

Under hela våren gick jag på jobbet och väntade. Fick inte veta förrän nån dag i förväg om jag skulle få vara kvar en månad till eller inte. Till slut var våren slut och det var skolavslutning och jag var fortfarande kvar. Kändes skönt att både få påbörja läsåret samt avsluta det på samma arbetsplats. Tyckte dessutom att jag skötte mig riktigt bra på skolavslutningen, hängde några tårar i ögonvrån men inte mer. Kändes vemodigt men ändå skönt.

Hittills har sommaren varit mycket varm och torr. Första två veckorna vilade jag i stort sett bara, fick inget gjort. Sen har det blivit lite städning, byte av gardiner och rensning, men inte mycket mer. De sista två veckorna nu har varit mycket mycket varma, på vädret har man till och med pratat om tropisk värme, tempen har inte gått under 20grader på nätterna. Har varit svårt och sova och man har inte orkat göra någonting. Mina kusiner var nere en vecka och vi spelade minigolf och fikade. Dessutom har jag och syskonen haft en trevlig grillkväll hos mig. Annars har det inte hänt något.

Förutom att min kära vän K har flyttat. Måste säga att det svider och redan efter ett dygn känner jag mig övergiven och ensam. Det är bara 3h till stockholm med buss men för långt för att åka för våra vanliga te och terapikvällar. Även för långt för att blinka med lampan åt henne på kvällarna när hon stod på balkongen och rökte. Visst har jag fler vänner men inte på samma sätt, sista månaderna var hon i stort sett den enda vännen jag umgicks med och även om vi har olika åsikter om vissa saker så vet jag att hon alltid finns där. Sista tre kvällarna har vi haft adjö-samvaro, skrattat, pratat, druckit, lyssnat på musik och bara varit. Tack!

Önskar dig all lycka i världen!
Kram <3

Ensamheten fyller varje vrå i min kropp.
Den sprider sina tentakler och skapar oro.
De onda tankarna får fäste i mitt sinne.
Medan de goda sväljs av ett svart brus.
Mitt inre är i uppror trots en längtan efter lugn.
Tänker...
Önskar...
Längtar...
Men efter vad?
Och hur ska jag hitta det?

:'-(